R t o t h e O t o t h e X t o t h e T t o t h e A t o t h e R

Eller ja, snarare att få tråkiga (läs viktiga) saker gjorda. Jag har haft ögonkontakt med ett par räkningar liggandes på köksbordet i ett par veckor nu. Trots att jag vet att om jag inte gör det jag ska med dem kommer de ligga kvar, och det enda som sedan händer är att extra dyra papperslappar ramlar in genom brevinkastet. Samma gäller min cykel. Här i Malmö känner jag mig i det närmaste handikappad utan min Rex Lyx. Trots det, och att jag har ca 400 meter till en cykelverkstad, har den stått obrukbar i cykelstället i snart tre veckor. Nu har jag dock nyss gjort upp med papperslapparna och ska alldeles strax släpa mig till cykelverkstaden. Hej vecka fyrtiosex.

Rana Temporaria är stjärtlös. Ett stjärtlöst djur. Dess hud är mjukare och slätare än en mycket nära släkting. Denna släkting föredrar att krypa fram medan Rana Temporaria utmanar gravitationen mycket mer än så. I Sverige lever och frodas 8 arter av Rana Temporaria.

Chefer är, enligt mina erfarenheter och min uppfattning, till 80-90 procent likasinnade. Tillhör de inte denna majoritet innan så, av någon märklig anledning, retas en liten chefsreceptor under många hjässor när makten smyger sig på likt en drog. Det här är väl visserligen inget nytt då man kan spåra samma övergång historiskt hos högar av revolutionärer, som då kämpat för folkets frihet, själva går i maktfällan. Det är bara så intressant att det verkligen finns chefsmänniskor. Folk som gillar att ställa sig lite över. Man behöver inte nödvändigtvis ha den kompetens som behövs för branschen ifråga, det räcker med att vara chefsmaterial. Chef chef chef chef chef. På de flesta arbetsplatser är jargongen "Hörru, chefen kommer. Stäng av!" och "Du får inte göra så där för att det ser inte bra ut. Egentligen spelar det ingen roll men du är faktiskt på jobbet så du ska fan inte lata dig" istället för att, eftersom både chefer och annan personal sannolikt är på jobbet under en stor del av sina liv, försöka göra det så attraktivt som möjligt att gå dit. Den förbättrade arbetsmoralen det skulle generera gör nog att de flesta arbeten i slutändan skulle bli bättre utförda.

Just nu älskar jag min tillvaro. Jag har just spolat ihop olika människors kroppsbehåring i små högar och sedan skrapat ihop dessa med en plasthandske. Nu sitter jag i 80% luftfuktighet, umgås med Takida på högsta volym och tittar på 8 gamla gubbar i en bubbelpool. Arbetslivet är helt underbart. Det bästa är att samma sak kommer att upprepas tisdag, onsdag OCH torsdag. Men vafan, jobba bör man. Samma problematik finns dock på de flesta arbetsplatser, inklusive denna, nämligen att nyhetens behag tenderar att försvinna jävligt fort. De första veckorna går an då man för göra nya saker varje arbetspass, men när man gjort allting minst en gång är det liksom stopp. Jag blir sjukt imponerad av föregående generationer där många jobbat från att de var 12 tills pensionen, med samma arbetsuppgifter. Det tror jag kommer vara oerhört sällsynt när vår fritidsprioriterande generation närmar sig 65. Till sist rekommenderar jag alla att se den kommande klassikern "Psalm 21" medan den går på bio. Världens kanske bästa film.