Macht

Chefer är, enligt mina erfarenheter och min uppfattning, till 80-90 procent likasinnade. Tillhör de inte denna majoritet innan så, av någon märklig anledning, retas en liten chefsreceptor under många hjässor när makten smyger sig på likt en drog. Det här är väl visserligen inget nytt då man kan spåra samma övergång historiskt hos högar av revolutionärer, som då kämpat för folkets frihet, själva går i maktfällan. Det är bara så intressant att det verkligen finns chefsmänniskor. Folk som gillar att ställa sig lite över. Man behöver inte nödvändigtvis ha den kompetens som behövs för branschen ifråga, det räcker med att vara chefsmaterial. Chef chef chef chef chef. På de flesta arbetsplatser är jargongen "Hörru, chefen kommer. Stäng av!" och "Du får inte göra så där för att det ser inte bra ut. Egentligen spelar det ingen roll men du är faktiskt på jobbet så du ska fan inte lata dig" istället för att, eftersom både chefer och annan personal sannolikt är på jobbet under en stor del av sina liv, försöka göra det så attraktivt som möjligt att gå dit. Den förbättrade arbetsmoralen det skulle generera gör nog att de flesta arbeten i slutändan skulle bli bättre utförda.
Bra chefer existerar faktiskt också. Jag kryddar kanske även en del men vafan, någonting säger mig ändå att det händer något lurt hos många när de tilldelas makt, mycket som lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0